Vi är för första gången på en CC-camping, alltså en Caravan Club-ägd camping. Denna heter Strandstuvikens camping och ligger utanför Nyköping. Trots detta ägs den av Stockholms-regionen.

Intrycket av denna camping är positivt. Den är relativt liten men mycket välskött. Camping-värdparet är väldigt trevliga och gör verkligen sitt bästa för att man ska trivas.

Miljön är grön och lummig med grusvägar runt på campingen. Vi är inte speciellt förtjusta i campingar som mest består av ett stort fält med räta rader av husvagnar och husbilar. Denna camping är inte alls så, se på bilden ovan så förstår ni bättre.

Servicehuset är ganska nybyggt och jättefräsht. Bara en sån sak som att det är skoställ innanför dörren, där förväntas man ta av sig skorna så att golven ska hållas rena. CC-campingar sköts vanligen av säsongsgästerna vilket gör att man bryr sig mera. Bara en sådan sak som att det fanns diskproppar i diskhoarna, på en allmän camping skulle de försvinna direkt :-/

Jag hade ett trevligt samtal med den kvinnliga delen av campingvärdparet när jag diskade idag och hon bekräftade just detta vi märkt, den familjära och trevliga stämningen på campingen. De har inga som helst problem med skadegörelse, stölder och annat ofog utan detta är helt enkelt en mycket väl fungerande camping.

Det vi saknade på campingen var mer för barnen att göra. Det finns en mindre lekplats men denna var rätt gammal och sliten tyvärr. I övrigt fanns det egentligen ingenting. Jo förresten, det fanns ett "ungdomsrum" med TV mm men våra barn var inte så imponerande av det. Vad som dock var jätteskönt var att det var minimal trafik på campingen och den som fanns körde mycket försiktigt. Våra barn kunde röra sig helt fritt, även J knappt 3 år, vilket förstås var jätteskönt! Vi bodde dessutom precis bredvid lekplatsen vilket var mycket praktiskt!

Sammantaget så var det en trevlig camping som vi gärna återvänder till! 

Jag antar att ni börjar tröttna på mitt gnäll nu men jag måste få skriva av mig lite... Jag har så förb**** ont idag så jag tror att jag ska bli tokig :-( Att jobba är en ren plåga men vad gör man, kan ju inte gå sjukskriven på obestämd tid pga en ond arm, skulle kännas rätt konstigt.

Jag ringde i alla fall handkirurgen på Sabbatsberg igår för att höra om min remiss men den ligger fortfarande och väntar på bedömning av läkare, frustrerande! Jag skulle ringa igen om en vecka och om de inte tittat på den då så skulle sköterskan undersöka saken närmare. Chansen att något händer före semestern känns dock minimal :-(

Grejen är också den att när remissen skrevs så hade jag inte så här mycket besvär så jag är orolig för att jag inte är något prioriterat ärende trots att min läkare skulle försöka få det till det i remissen.

Jag är bara så TRÖTT på att ha det så här :-(((

Denna sallad gjorde jag till middagen i helgen, blev jättegod! Receptet har jag mer eller mindre hittat på själv med lite inspiration av andra.

Bulgursallad med feta och mango

2-3 personer

Drygt 1 dl okokt fullornsbulgur som kokas med ca 2 tsk aijvar

Blandsallad i påse, gärna med lite hårdare blad då de allra mjukaste blir väl sladdriga. Ruccola är jättegott att ha med!

Ca 1/2 mango skuren i tärningar. Se till att den inte är för hård, blir inte lika gott!

Tomater i klyftor

Rödlök i strimlor

Smulad fetaost, 1/3 - 1/2 har vi nog i (80-100 gr)

Koka bulgurn enligt anvisningar. Blanda resten av ingredienserna men låt bulgurn gärna svalna lite innan du blandar i den. Jag har dock blandat i den direkt och det fungerar det också!

Gör en god dressning och blanda i. Jag gör i princip alltid en dressing på rapsolja (jag är inte så förtjust i olivolja) och balsamico med malen svartpeppar och flingsalt, jättegott! Flingsaltet strör jag förresten direkt på salladen och blandar i dressningen sen.

Denna sallad fungerar superbra till grillat av olika slag, vi har testat till både kyckling och kött och det var jättegott! Samma sallad men då utan mangon åt vi till grillad chorizo och bratwurst vilket också var SÅ gott!

Usel bild på en mycket god sallad!

Kajsas dövhet accelererar snabb :-( Nu precis ringde det på dörren och hon missade det totalt, hon har alltid varit i rekordfart till dörren tidigare. När jag var och tittade till henne så sov hon djupt trots ringklockans ettriga signal. Lilla gumman, hon börjar bli gammal nu :-(

Visst fungerar det att leva med en döv hund men det är bökigt på många sätt. Hon missar att man närmar sig när hon ligger någonstans och kan reagera väldigt häftigt om man då råkar komma åt henne. När hon sover och man ska gå ut så måste man väcka henne försiktigt, även då kan hon reagera rätt häftigt. Man märker hur beroende de är av sin hörsel, de blir handikappade utan den!

Ett ljud som faktiskt fortfarande fungerar är om man knäpper med fingrarna, uppenbarligen så hör hon låga toner bättre än höga av någon anledning. Jag vet inte hur det brukar fungera när de förlorar hörseln men hos henne verkar det vara de höga tonerna som försvunnit först.

Eller att inte höra till...

Jag är en ensam människa. Nu invänder ni förstås, du har ju man och fyra barn, hur kan du vara ensam?  Men det är ett faktum, trots min underbara familj känner jag mig ofta ensam. Detta verkar vara något av ett tabu i vårt samhälle, att erkänna att man känner sig ledsen och ensam.

Det började egentligen redan i skolan. Jag var mobbad i grundskolan, speciellt i låg- och mellanstadiet och allt grundlades säkert där. Inte den typen av mobbing som inbegrep någon form av våld utan snarare utanförskap och glåpord. Jag hade som tur var ett fåtal kompisar men trivdes aldrig i skolan. Jag har smärtsamma minnen av hur jag försökte få uppmärksamhet. Minns hur jag tog med mig min storebrors "Game And Watch" och visst fungerade det, för stunden, det var många som ville prova. Men det går liksom inte att "köpa" vänner, men det förstod jag inte som barn.

Idag har jag inga vänner kvar från skoltiden. Ok, jag har sporadisk kontakt på Facebook med ett par stycken men inte mer än så. Överhuvudtaget har jag inga "barndomskompisar" kvar.

Visst har jag haft vänner under min uppväxt men de har liksom bara passerat förbi i mitt liv, ingen har blivit kvar. Jag vet inte vad jag gör för fel, något måste det väl vara eftersom jag inte lyckas behålla några vänner.

Sedan blev jag aktiv i hundutställningsvärlden och fick där flera mycket goda vänner. Dessa finns fortfarande kvar men nu när vi inte är aktiva i hundvärlden längre har de blivit mer perifa, vi träffas väldigt sällan nuförtiden vilket jag sörjer.

Vi bodde under drygt fem års tid i ett supermysigt bostadsområde här i Vendelsö och där hade vi ett par grannar som vi umgicks med. Hoppades att det skulle fortsätta efter flytten men mina farhågor besannades, förstås (jag är van vid det här laget...). Vi har bara sporadisk kontakt med dessa grannar idag.

Jag har även försökt bekanta mig lite närmare med flera föräldrar till barnens dagis-/skolkompisar men även där har det misslyckats totalt. Vi har bjudit hem flera på fika, det har varit jättetrevligt men sen har det inte hänt mer. Vi blir liksom aldrig bjudna tillbaka. Vet inte vad det beror på, är vi allmänt otrevliga eller är våra barn helt enkelt för stökiga? Har svårt att tro det sistnämnda, de brukar uppföra sig rätt väl när vi har gäster.

Det som jag tycker är jobbigast med detta att vi inte lyckas lära känna kompisars föräldrar bättre är att jag märker att barnen lider av det. Det blir ju automatiskt så att de barn vars föräldrar umgås också lär känna varandra bättre, leker oftare, träffas familjevis på fritiden, ofta även semestrar tillsammans. Detta blir våra barn utan vilket gör mig så ledsen.

Önskar faktiskt att någon kunde tala om vad jag gör för fel? Något måste det vara eftersom jag aldrig lyckas "höra till" :-/

Mitt i allt detta så saknar vi dessutom helt ett "socialt nätverk" runt vår familj. Mina syskon bor långt från oss, makens mamma är totalt ointresserad av oss och mina föräldrar bor i Norrtälje och då min pappa börjar bli gammal har mamma svårt att hinna med oss också. Känner mig ofta "ensam i världen" trots familjen som jag älskar över allt annat!!!

Nog om detta, det är fredag och underbart väder ute, jag ska försöka skjuta detta ifrån mig och njuta av helgen med min härliga familj!

Ställde mig på vågen imorse och blev så glad! Den visade på 61,3 kg!!! När jag vägde som mest vägde jag 65,9 så detta innebär -4,6 kg!!! Nu börjar det verkligen märkas på kläderna, ser så fram emot att kunna använda alla sommarkläder i år 

Följetongen med min onda armbåge fortsätter. I förra veckan ringde jag Sabbatsbergs Handkirurgi dit jag är remitterad (ja, jag tycker också att det låter lustigt med handkirurgi när det är armbågen jag har problem med ;-) för att höra vad som händer. De har nu till slut fått in min remiss i alla fall och den ligger hos läkarna för bedömning. Jag frågade om hur lång tid detta kommer att ta och fick då höra att väntetiden för operation är 24 VECKOR!!! Då jag hade en väldigt dålig dag med armbågen i fredags bröt jag ihop totalt, allt känns så hopplöst...

Ringde sedan Capio Artro Clinic där jag opererades och sade att nu måste jag få något smärtstillande, detta går bara inte längre! Jag har testat allt som är receptfritt men det fungerar ju inte alls :-(

Igår fick jag ett recept via mobilen på Citodon... Hämtade ut dessa med viss tvekan, jag gillar inte mediciner som påverkar huvudet :-/ Men då jag även igår hade en dålig dag så gav jag det ändå en chans och tog en Citodon starx efter lunch. Och ja, det fungerar men jag blir luddig i huvudet och det är inte alltför kul förstås :-( Men det är verkligen pest eller kolera, ont eller luddig i huvudet? Samtidigt så vill jag absolut inte riskera att bli beroende av dessa tabletter, något man lätt blir, så det är verkligen i yttersta nödfall jag kommer att ta dem.

Idag har jag dock upptäckt nackdelen med att ha varit mer eller mindre smärtfri igår, jag har ONT! När det inte gjorde ont så använde jag ju armen som vanligt igår och det skulle jag uppenbarligen inte ha gjort... Just nu så brottas jag med dilemmat, ta en tablett och riskera att ha ont igen imorgon eller lida och skona armen för att i bästa fall må bättre imorgon... Mellanvägen är förstås att ta en tablett och ändå skona armen men det är lätt att jag glömmer mig då.

Det har blivit lite tunnsått med bloggande på sistone, ber om ursäkt för det ;-) Av någon anledning har jag plötsligt blivit kvällstrött och somnar alltsomoftast när jag lägger minstingen J, vaknar mitt i natten och går bara upp och borstar tänderna för att sedan krypa i säng igen. Igår missade jag t ex hela Eurovisionen, lite trist men Sverige var ju ändå inte med så jag överlever väl...

Helgen har tillbringats på Kolmården. Eller rättare sagt, Kolmårdens camping, själva Kolmårdens djurpark besöktes enbart på lördagen. Denna camping har vi besökt rätt många gånger, flera av dessa i samband med hundutställningar då Svenska Basenjisällskapet har haft sin special här flera gånger. Campingen är en lagom trevlig camping som inte sticker ut på något sätt, helt ok men inget speciellt. Som utställningsplats är den dock perfekt med en stor härlig fotbollsplan där ringarna ligger och sen närheten till campingen som även har gott om stugor och rum. Att sedan eventuella familjemedlemmar som ej är så utställningsintresserade har möjligheten till Kolmården-besök under utställningen gör den ju inte sämre ;-)

Vi startade helgens utflykt fredag eftermiddag. Maken tog med sig vagnen hem från jobbet där den står till vardags och parkerade den snyggt och prydligt utanför på gatan, han börjar bli snitsig på det här med husvagnskörning nu! Vi packade in allt som skulle med och drog sedan söderut! Jag måste erkänna att jag fortfarande inte riktigt har vant mig vid att det tar sådan TID att åka med husvagn efter. Det brukar ta oss drygt 1,5 timmar till Kolmården, nu tog det väl runt 3,5... Ok, det var fredagstrafik med allt vad det innebär av köer och vi pausade i Nyköping på gula M:et för middag men ändå... Jag antar att jag kommer att vänja mig ;-)

Väl nere backades vagnen snyggt och prydligt på plats, han ÄR duktig nu! Jag provade själv att backa den i förra veckan (på inhägnat område så jag var inte alltför olaglig ;-) och det är SVÅRT! Detta med att tänka tvärtom, jättejobbigt... Jag hade dessutom inga husvagnsspeglar på då, får väl skylla på det ;-)

Sedan var det bara att fixa den i våg, veva ner stödben (har blivit mitt jobb), koppla in el och avlopp, sätta på gasen, hämta och fylla på vatten och förbereda toaletten för användning. Allt detta gick snabbt och smidigt, vi börjar känna att vi kan det här ;-) Förtältet har vi dock inte använt ännu, det lär nog bli spännande när vi ska försöka få ihop det första gången... Men vi har ju en "viss" tältvana så förhoppningsvis så ska det gå bra!

Efter mångt om mycket fick vi gänget i säng, småttingarna hade ju sovit i bilen på vägen ner så de var inte ett dugg trötta... När de väl somnat så blev det en snabb kopp te och sedan i säng, klockan var nu halvett!

Men självklart var de små hur pigga som helst morgonen därpå, tack och lov att vi fått ordning på TVn nu! Men vid åtta gav vi upp och satte igång med frukost. Är fortfarande helt förundrad över att vi faktiskt har HUSVAGN och det är så mysigt att pyssla med mat i den :-)

Vädret var nu växlande men inget regn. Självklart så packades dock regnkläder ner inför Kolmården-besöket. Barnen packades in i bilen, hundarna pussades hejdå i vagnen och lämnades med lite tuggben och vi åkte mot djurparken. Väl där blev vi förvånade över hur mycket bilar det var och det var lååång kö till biljettluckorna, vi stod i en halvtimme bara i kön :-/

Inne på djurparken var det rätt mycket folk men inte så att det var jobbigt. Det visade sig senare att TV4 hade en kunddag där deras kunder (sponsorer) hade fått fritt inträde med sina familjer, typiskt att vi skulle välja en sådan dag men hur skulle vi kunna veta?

Vädret var omväxlande under dagen. Vi fick några skurar på oss men de var snabbt över och vi hade ju bra kläder på oss så det gjorde inte så mycket. Mest var det faktiskt sol och på slutet, lagom till glasskiosken vid aporna, så blev det jättefint!

Bäst med dagen var ändå delfinshowen, det är den alltid! Jag vet inte vad det är med delfiner men jag blir så berörd! Tårarna rinner under hela föreställningen och leendet blir kvar länge efteråt. De är så underbara! Barnen älskar dem också och så även maken så vi är helt överens om att det var värt halvtimmen i kön för att se showen!

Sist så åkte vi förstås in på Safariparken också. Det är alltid lika häftigt att se speciellt rodjuren på så nära håll! Ett par av vargarna var jättenära bilen och tittade rakt in på oss, så läckert! Tyvärr så lyckades maken svänga fel på ett ställe inne hos lejonen så vi såg inte så mycket av dem, hade vi kört rätt hade vi passerat precis förbi en hane som låg vid vägen!

Efter en härlig dag på djurparken åkte vi nu hem till vagnen igen. Möttes av två glada men totalt avslappnade hundar, de trivs verkligen i husvagnen! Sån skillnad mot när vi tältade, då fick vi antingen lämna dem i bur i tältet eller ta med dem i bilen, inte alls kul :-(

Grillat till middag och sedan lördagsgodis för barnen till deras förtjusning! Jag fuskade lite och åt några bitar men allt är liksom för sött nu, jag är så avvand vid socker så jag blir äcklad när det är för sött, lustigt... Jag klådde sedan de två mellanbarnen i Yatzy medan "Inför Eurovisonen" pågick för att sedan somna så sött lagom till den stora finalen ;-) Maken påstår att han försökt väcka mig flera gånger men jag vet inte om jag tror honom, minns inget av det i alla fall... ;-)

Lika morgonpigga barn i morse, tack och lov för Barnkanalen ;-) Fick dock ingen frukost på sängen, är allt liiite besviken, är det mors dag så är det! Fick förövrigt ingen uppvaktning av maken överhuvudtaget :-( Tur att jag har söta barn som plockade fina buketter till mig istället, det värmer en mors hjärta :-)

Resan hem gick utan problem, inga åksjuka barn denna gång. Stannade i Sillekrog lite hitom Nyköping för lunch som lagades och åts i husvagnen, finns bara plus med husvagn ;-) Sedan var det bara en timme hem och väl hemma blev det urstädning av husvagn och sedan röja undan allt som tagis in från vagnen. Jag har inte suttit ner idag förrän nu kom jag just på, ja förutom i bilen och vid måltiderna då! Nu ska jag ta och krypa i säng, jobb imorgon!

Jag har förstås tagit en del bilder dessa dagar men har inte laddat över något till datorn ännu, det får bli ett separat inlägg med dem imorgon.

Natti natti!