Studsmattan är en otroligt rolig "leksak" som våra barn verkligen älskar men samtidigt en stor källa till konflikter, jag blir tokig på dem mellan varven! L vill helst hoppa ensam men kan även tänka sig att hoppa med N. M vill jättegärna hoppa med L men L vill inte "han tar min studs!" och om jag tvingar fram att M ska få hoppa med sin storebror så förstör L bara för M. M blir självklart jätteavundsjuk på N som får hoppa med L. J vill vara på studsmattan precis hela tiden och blir skogstokig när han inte får. När N & J är tillsammans på studsmattan är N alldeles för hårdhänt och knuffar gärna sin lillebror som skrattar glatt 9 gånger av 10... När man då inte får som man vill så har de olika sätt att visa det, L surar, M gråter, N vrålar i högan sky och J blir skogstokig... Hmm, undrar varför vi skaffade den från början... ;-)

Bör väl tillägga att vi har självklart nät på den och den är STOR!

Det går bra att hoppa i ösregn också! Jesper rymde ut med de andra och kom in totalt dyngsur efter bara en liten stund, det var inte så kul att bli blöt ;-) 

Och inte har man hunnit hälften av vad man ville... Gårdagen rasslade bara förbi. Jag minns knappt vad vi gjorde men speciellt mycket kan det inte ha varit ;-) Idag har jag hunnit med planeringsmöte för Noahs kalas (han ska ha med en kompis), hundpromenad, promenad till vårt lilla centrum med hela familjen (glass-premiär!), rest vårt tält för att kontrollera det innan försäljning, tagit ner samma tält (det är stooort så det är rätt bökigt) monterat studsmatta, badat barn, lagt barn, somnat när jag nattade, trevligt telefonsamtal, alldeles för sen "middag" (te och smörgåsar) (barnen åt vid halvsex men vi skulle äta annat senare, det blev MYCKET senare...) hängt tvätt och fixat med Tradera-auktioner. Nu borde jag komma i säng men ni vet "jag ska bara...". Om inte annat så måste jag förbereda för morgondagen, lägga fram kläder mm.

Jag kan väl inte påstå att månadens lilla budgetmöte är det roligaste jag vet men sedan jag verkligen tog tag i detta och sätter mig en gång i månaden och verkligen går igenom ekonomin så känns det SÅ mycket bättre. Jag har skapat ett Excel-ark där allt förs in och i och med det så har jag full koll = ingen ångest för att pengarna ska räcka till!

För mig var programmet Lyxfällan något av en vändpunkt. Vi har aldrig varit i närheten av de katastrof-ekonomier som dessa familjer har men jag kan ändå känna igen mig i vissa delar. Det är lite för lätt att köpa saker på kredit om vi säger så... Nu har vi snart inga krediter kvar, småkrediterna är snart slutbetalda och de förhatliga GE-moneybank krediterna (med 19,50% ränta!!!) är ersatta med ett banklån. Idag har vi stenkoll på ekonomin och även om vi inte precis är rika så blir det bara bättre och bättre nu! Vi har ju till och med tagit oss råd med att köpa husvagn, något som vi drömt om länge!

Nej, nu till sängen, hör säkert av mig igen imorgon (eller idag såg jag nu ;-).

Som jag har skrivit tidigare så försöker jag gå ner i vikt. Tycker att jag är ganska duktig med den diet jag använder och visst, jag går ner i vikt om än långsamt. Maken äter av naturliga orsaker visserligen nyttigare än tidigare, det blir ju ingen läsk eller godis annat än på fredagar men i övrigt så äter och dricker han normalt, med andra ord han äter pasta, potatis och ris samt har fortfarande socker/honung i teet. Idag vägde han sig och har gått ner TVÅ KILO!!! SÅÅÅ orättvist, här är jag jätteduktig och så går han ner mer än mig ;-))) Men men, det är ju självklart bra att även han gått ner, har ju skaffat sig lite "gubb-mage" som han behöver bli av med så jag är bara glad!

Då maken var tvungen att lämna hemmet tidigt imorse (vet inte när men fem-halvsex kan jag tänka mig att han åkte) för att åka på drive-in besiktning av bilen (vi har haft körförbud på den ett tag pga en sak som behövde fixas...) så fick jag lämna barnen idag. Jag lämnar inte barnen mer än en handfull gånger per år då jag jobbar inne i stan och åkter buss medan maken åker bil och bara har tio minuter till jobbet. Alltså är det hans uppgift att lämna barn! Detta gör att barnen inte är vana vid att jag lämnar...

Jag misstänkte att det skulle bli jobbigt men det började så bra. Lille J var hur glad som helst och sprang in på sin avdelning med kläderna. Hans avdelning är dock ingen öppnings-avdelning så vi gick över till grann-avdelningen och där började han glatt leka. Skönt tänkte jag och sade med lätt hjärta hejdå till den lille skrutten. Då gick allvaret upp för honom och han började storgråta. Usch, det är så jobbigt och det skär i hjärtat att behöva lämna dem när de är så ledsna :-( Men jag vet ju att det är bara att bita ihop, pussa på den lille gullungen och gå, han lugnar sig så snart jag har försvunnit. Men det var ändå med tungt hjärta jag lämnade dagis... Tack och lov så var Noah hur glad som helst och märkte knappt när jag var in och sade hejdå till honom! Mina barn trivs tack och lov jättebra på dagis så jag är egentligen inte ett dugg orolig men de där skriken "maaaamma" som följer en när man går :-(((((

  J & N - så här söta kan de vara emellanåt ;-)

Idag var jag till min läkare på Sophiahemmet (Artrokliniken) för att få en kortionspruta i armbågen var det meningen. Väl där berättade jag om mina tilltagande besvär och han undersökte armbågen. Tidigare har han egentligen inte hittat något utan gått på det jag har sagt men idag så hittade han den ömma punkten. Jag kan bara säga ÄNTLIGEN!!! Jag har börjat undra om jag inbillar mig saker... När han tryckte på ett visst ställe intensifierades molvärken så att jag kved och nästan grät av smärta. Det visade sig att det var ulnaris-nerven han tryckte på och det är den som ställt till med alla problem jag haft på sistone. Det kändes så bra att äntligen få en förklaring, alla mina symptom med molvärt som sträcker sig både uppåt i armen och ner i fingrarna stämde. Nu är jag remitterad till Sabbatsbergs Handkirurgi, hoppas nu bara att det går att göra något åt! Men jag är i alla fall glad och nöjd, kände mig så uppgiven när det verkade som detta inte skulle gå att göra något åt. Nu finns det i alla fall hopp! Läkaren talade om nervfriläggning och flyttning av nerven. Låter inte så skönt... Jag googlade på det och inte heller då lät det värst skönt... Men allt är bättre än detta!!!

Nu efter att ha burit fyra barn så har jag börjat känna mig obekväm med de extra-kilos jag lagt på mig. När vågen passerade 65 kg var det inte kul längre... Mitt stora problem är dock att min karaktär gällande godis och framförallt Coca Cola har varit usel...

MEN för en dryg vecka sedan så lyckades jag på något sätt till sist hitta motivationen och sedan dess har jag varit duktig! Tillåter mig själv att äta och dricka vad jag vill på fredagkvällar men övriga veckan håller jag igen.

I morse ställde jag mig på vågen och hade då gått ner ca 1,5 kg, sååå nöjd! Nu är jag under de förhatliga 65 ;-)

Jag följer ingen speciell diet egentligen utan försöker gå efter vad dagens forskning säger om kost. Jag har slutat helt med vitt bröd samt dragit ner drastiskt på pasta, ris och potatis, äter ofta fullkornsbulgur istället. Dock har jag inte på något sätt slutat med kolhydrater utan försöker istället äta långsamma kolhydrater = fulllkornsprodukter. Sen är läsk och godis totalförbjudet förutom fredagkvällar och socker i teet har jag också slutat med. Massor av grönsaker och någon frukt om dagen. Detta verkar fungera för mig i alla fall!

Jag lär säkert skriva om detta igen så att eventuella läsare får höra hur det går ;o)

Nu börjar bitarna falla på plats inför att vi ska hämta vagnen. Finansieringen är fixad, vi har fått tag i en firma som kan sätta dit dragkroken åt oss, nödvändiga tillbehör är införskaffade eller kommer att införskaffas. Nu får det gärna bli den 12:e!

Planerna är att åka ner till Jönköping med fullpackad bil och hela familjen, hämta vagnen och åka vidare till en camping för att prova på husvagnslivet för första gången. Det är sååå spännande!!! Jag har redan börjat med listor på vad som ska med ;-)

  Vår fina vagn!