Detta recept har jag hittat på Matklubben.se, en av mina favoritsidor. Den är sååå god! Akta er för att smaka på smulet dock, risken är att det inte blir något kvar till pajen då ;-)

Smulpaj med bär

Ingredienser
4 dl mjöl
3 dl havregryn
1½ tsk bakpulver
2½ dl socker
175 g smör (rumsvarmt)
1 tsk vaniljsocker
Frukt ex. blåbär och äpplen är jättegott
Kanel
Socker
Potatismjöl

Gör så här
Blanda alla ingredienserna till smulpajen (smöret bör vara rumsvarmt).

Smörj pajformarna med lite smör, tillsätt blåbär och äpplet skuret i bitar, strö över kanel och socker och pudra över lite potatismjöl. I pajen på bilden har jag blandat hallon och blåbär, men då har jag hoppat över kanelen.

Till sist strös smulpajsdegen över frukten.

Grädda i 175 grader i ca 40 minuter.

Serveras med vaniljsås.

Varför blir det så här varje gång? Vi ska ha fikagäster och senare även middagsgäster idag och jag städar hysteriskt... Vill inte visa upp ett stökigt hem och jag har en känsla av att jag inte är ensam i detta.

Problemet är att jag tror att de flesta gör så här vilket skapar en bild av att alla alltid har jättefint hemma. Om vi istället tog det lite lugnt, visade upp hur vi egentligen har det så skulle det säkert minska på ångesten.

Men tyvärr så klarar jag inte detta :-/ Jag fortsätter att vrålstäda inför varje gång vi har besökare. Säkert påverkar det att vi ganska sällan har besök, det kan gå veckor och åter veckor utan att någon utomstående kommer hit. Vet inte om det beror på våra vilda barn eller vad som egentligen gör att vi inte har något större umgänge :-(

Ursäkta mitt svamliga inlägg ;-) Nu måste jag städa vidare, återkommer senare...

Lille gullungen har somnat i soffan    

Jag blev uppringd av min läkare på Artrokliniken igår. De har kollat mina DT-röntgen bilder och hittade inga fler lösa benbitar i armbågen. Däremot finns det kalkpålagringar som med största sannolikhet orsakar mina besvär. Dessa går dock inte att komma åt med operation utan jag får helt enkelt leva med detta :-( Vi ska prova med en kortisonspruta men det finns inga garantier för att det kommer att fungera. Känner mig så uppgiven :-(

OM kortisonsprutan inte fungerar så måste jag byta jobb, jättekul :-( Jag sitter idag 8-16.30 framför en dator och det är det värsta jag kan göra, små statiska rörelser (som att skriva på ett tangentbord!) gör att jag får molvärk som blir värre och värre och då blir jag illamående. Har provat olika receptfria smärtstillande mediciner men inget fungerar speciellt bra. Starkare vill jag undvika, speciellt nu när jag fortfarande ammar J!

Jag har haft påsklov ett par dagar den här veckan och så även idag. Alla barnen är hemma och just nu är det speltid för gänget = lugn och ro för mamma ;-) Även lille J älskar att titta på när syskonen spelar så jag passar på att fixa med datorn utan hjälp av en klåfingrig liten 2,5-åring... Hans special är annars att trycka på avstängningsknappen, jättekul :-/

Nu ska jag dock byta blöja på busungen, syskonen påstår att han luktar illa ;-) Återkommer säkert senare...

Lille J, som fyller tre i september, vill ofta inte sova middag när han inte är på dagis. Detta är något av ett problem då det är svårt att hålla liv i honom ända till läggdags. Ofta löser vi det genom att se till att han åker bil någon gång mitt på dagen, då brukar han somna ;-) Men idag hade jag ingen bil hemma och i vagnen somnar han bara om hans pappa kör den ;-). Detta innebar att någon middagssömn blev det inte idag. Han visade inga tecken på trötthet innan han lyckades med konststycket att somna vid matbordet lille gullungen. Problemet nu är att har han somnat innan halvåtta vaknar han ofta igen och är sedan vaken lääänge så med viss ångest lyfte jag in honom i sängen. Döm om min förvåning då han fortfarande sover och har gjort så hela kvällen! En kväll i lyx blev det, utan en krävande 2,5-åring! Man får ta tillvara på de små glädjeämnena i livet ;-)

Huset ser ut som ett bombnedslag med saker precis överallt en stor del av grejerna är förstå leksaker. Men tror ni att barnen hjälper till, icke :-( Under hot om att inte få spela på lördagar städar de då sina rum nödtorftigt men det är ungefär allt de behagar hjälpa till med. Suck... Vet faktiskt inte hur vi ska lösa detta, hot fungerar föga, mutor gillar jag egentligen inte. Jag tycker att man ska dra till strå till stacken hemma utan att få pengar för det, det är ens skyldighet som en i hushållet! Jag har försökt förklara att jag har inte tiden att leka med dem pga att jag måste städa/plocka/laga mat och om de skulle hjälpa till mer skulle jag kunna vara mer med dem men det verkar inte gå in :-(

Jaja, det är väl bara att fortsätta plocka, jag vägrar att bo i den här röran!

Jag blir tokig på barnen och deras fixering vid rättvisa! Just nu leker de tre yngsta med Playmobile och istället för att leka och ha kul tillsammans så är det ett evigt bråkande om vems saker som är vems, suck... Är det bara våra barn som är så här? Jag undrar ofta vad vi gör för fel :-/