Huset ser ut som ett bombnedslag med saker precis överallt en stor del av grejerna är förstå leksaker. Men tror ni att barnen hjälper till, icke :-( Under hot om att inte få spela på lördagar städar de då sina rum nödtorftigt men det är ungefär allt de behagar hjälpa till med. Suck... Vet faktiskt inte hur vi ska lösa detta, hot fungerar föga, mutor gillar jag egentligen inte. Jag tycker att man ska dra till strå till stacken hemma utan att få pengar för det, det är ens skyldighet som en i hushållet! Jag har försökt förklara att jag har inte tiden att leka med dem pga att jag måste städa/plocka/laga mat och om de skulle hjälpa till mer skulle jag kunna vara mer med dem men det verkar inte gå in :-(

Jaja, det är väl bara att fortsätta plocka, jag vägrar att bo i den här röran!

Jag blir tokig på barnen och deras fixering vid rättvisa! Just nu leker de tre yngsta med Playmobile och istället för att leka och ha kul tillsammans så är det ett evigt bråkande om vems saker som är vems, suck... Är det bara våra barn som är så här? Jag undrar ofta vad vi gör för fel :-/

Midsommar 2006 lekte jag med barnen och lyckades fala så illa så att jag fick en kross-skada på armbågen. Från början trodde man bara att det var en spricka men efter mycket gnäll och tjat så fick jag till slut igenom en skiktröntgen och då upptäcktes lösa benbitar. Jag opererades förra vintern och först verkade operationen lyckad men sista halvåret har jag bara blivit sämre. Leden fungerar bra till vardags men klarar inte statisk nötning om t ex att skriva på datorn, jättelyckat när det är det enda jag gör i mitt jobb... Smärtan jag får är en intensiv molvärk som gör mig illamående :-( Smärtstillande hjälper minimalt. För en dryg vecka sedan genomgick jag en ny skiktröntgen och jag väntar nu på resultatet av denna. I värsta fall finns det inget de kan göra :-/

Nu har jag visserligen varit ledig idag men fixat med Tradera-auktioner på datorn, gissa hur armbågen känns nu... Usch, jag är så TRÖTT på detta!

NU leker barnen fint tillsammans, just nu håller de på att blöta ner sig på verandan;-) De älskar verkligen att leka med vatten! Men för en stund sedan...

Är det bara mina barn som är helt hopplösa precis när man kommer hem från dagis/skolan? Det gnälls och gråts över precis allt, de blir osams om precis allt :-/ Samtidigt tävlar alla om min uppmärksamhet och är superklängiga... Ibland tar jag den enkla utvägen och sätter på en film men jag vägrar att ha det som vana, de ser tillräckligt mycket på dumburken i alla fall! Tack och lov så brukar det lugna ner sig efter en halvtimme och sen leker de ofta fint tillsammans igen. Tills nästa konflikt då förstås... ;-)

Här med jättesöta teckningar samt texten dessutom!

Vi har två hundar av rasen basenji. De är nu pensionärer båda två, Kajsa fyller 13 år i sommar och Ernie 12. Hundar har varit mitt liv sedan jag var liten, jag fick min första egna hund när jag var 14 år och har haft hund sedan dess.

Min första hund var en tibetansk spaniel, rätt naturligt då min ena moster föder upp sådana. Hon kallades Fröken Persson (eller bara Persson), enligt min moster så fick hon det namnet efter domaren Moa Persson (syster till Leif GW) då hon som valp var "kort och tjock och hade ingen hals" ;-))) Här bredvid är ett foto på mig som 16-åring med Persson, året är 1985. Här hade hon precis blivit BIS-2 på en specialutställning.

Men idag har vi alltså bytt ras och har två basenjisar. Just nu är vi dock inte speciellt aktiva som hundmänniskor utan är mer som "vanliga" hundägare. Mitt intresse är dock bara vilande, när barnen blir större vill jag definitivt börja ställa ut och även föda upp igen!

Våra två hundar är rätt olika varandra. Vi har en "Häxan surtant", det är Kajsa som är en ganska så speciell tik. Hon gillar definitivt inte främmande barn och kan även vara rätt sur mot vuxna    utanför familjen. Hon har dock några speciella vänner som hon älskar över allt, bland annat min lillebror!

Kajsa - "Häxan Surtant"

Flera människor har ifrågasatt varför vi inte gör oss av med Kajsa, hon kan ju vara rätt opålitlig. Men hon är en kär familjemedlem och så länge hon fungerar i familjen så har vi valt att ha det omaket att ha henne kvar!

Ernie är istället dumsnäll. En gulligare familjemedlem får man leta efter!

N, Ernie & J  

Tänk vad beroende vi är av vatten i våra kranar. Idag ska vattnet stängas av i vårt område pga en vattenläcka och jag har sprungit runt halva morgonen och fyllt hinkar och tillbringare med vatten, allt för att vi ska överleva dagen ;-)